Det har spritt i kroppen under en lång tid nu. Det bubblar liksom inuti. Orden har väntat på att få komma ut.
Mina senaste år har varit fulla av diskussioner om heteronormativitet, fotografins roll i samhället och #metoo i en salig blandning med privatliv, tjänsteutveckling och så mycket mer.
Jag är redo att skriva igen. Meningar får inte rum i huvudet och nu skall de ut. Varje dag skall en text ut.
När jag inser att jag sitter med telefonen och glor på någon ointressant nyhet eller app, då skall jag skriva nytt. Jag har inte förlorat min förmåga att tänka och tänka nytt.
När jag åker buss eller tåg och bara bläddrar i ett flöde av överflödig information, då skall jag plita ned mina tankar, som äntligen är på väg ur mig.
Jonatan, flytta fokuset från flödesbladder till vad du vill säga till dig själv. Jag skriver nämligen för mig inför alla.