Imorse kl. 7.24 inledde jag en vigsel. I rummet fanns sju personer: jag, brudparet, deras två barn och två vittnen. De ville gifta sig innan sin stora resa och tyckte att en tisdagmorgon var bra.
Jag anser att pengar inte skall vara ett hinder för äktenskap. Det skall kosta 50 öre att gifta sig. Det är ungefär det det kostar för att ringa till Skatteverket och begära hindersprövning. Jag lägger mig inte i den nuvarande debatten om vad som kallas äktenskap och partnerskap, om kyrkan skall eller bör ha vigselrätt. Det viktiga är att människor lever troget mot varandra och arbetar på sina relationer så att de kan hålla livet ut.
Med relationen i åtanke vill jag att så många som möjligt stadfäster sina förhållanden för att skapa fasta och goda relationer. Och pengar skall inte vara i vägen för äktenskapet. Om man överväger att inte gifta sig eller ingå partnerskap pga pengarnas lilla antal plånboken och vännernas förväntan, har man fel fokus. Fokus skall alltid ligga på relationen.
Det blev en bra vigsel. Inga psalmer, ett av vittnena läste en text och jag sjöng förbönen som vanligt. Brudparet glömde tyvärr sitt vigselbevis i kyrkan och åkte på sin långa resa utan det. Men det var roligt att ringa upp brudparet efteråt och säga till bruden: ”god förmiddag, fru Ö. Du har glömt ert vigselbevis.” Hon lät stolt och glad över sin nya titel, men lovade att hämta det så snart de var hemma igen.
Lämna ett svar