Rätten att vara anonym när man talar med en präst har en stor betydelse. Många konfidenter (latin en som anförtror sig) tycker att anonymiteten ger styrka åt samtalets frihet.
Jag håller med, och upplever samma styrka då jag som präst får vara anonym. I utrymmet mellan mig och konfidenten tar Gud plats på ett mer självklart sätt. Alla masker läggs av. Den tredje personen i samtalet bjuds in då vi slipper att reta oss på kläder, utseende, kroppspråk.
Imorgon skall jag ha en anonym begravning. Jag vet knappt någon om den som skall läggas i Guds famn, men begravningen var viktig för de anhöriga. Det är som att låta den som står emellan tala sitt tydliga språk. Vi präster behöver inte alltid fylla med rätt ord. Anonymiteten kan befria en människa.
Lämna ett svar