Jag har dykt ned och befinner mig ännu i ytläget strax under vattnet. Under lång tid har jag åkt snabbt över vattnet och sett många kobbar och skär, vikar och grynnor, grund, holmar, öar och kontinenter.
Nu är det dags att sluta att göra översikter. Jag skall lära mig att komma ned på djupet, riktigt långt ned.
Jag talar om konsten, som jag inte har haft någon relation till alls. Trött på det.
För några dagar sedan fick jag en dikt läst framför mina ögon. Första radens fyra ord slog knock på mig och sjönk in i mig som en projektil som färdas i ljudhastighet.
Den träffade hjärtat och blev kvar där.
Jag har citerat andra flitigt under mitt liv och levt på dessa citat, men jag har inte förstått något.
Göteborgskonferensen förra helgen avslutades med en mässa, där en solist sjöng. De kristallklara tonerna skar rakt igenom och fann sin väg till hjärtat. Jag tackade solisten för den enda solosång i mitt liv som varit verklig.
Kvantitet kommer nu att övergå till kvalitet. Jag dyker rätt ned och struntar i all mängd. Om jag bara så skall kunna en enda sak i livet, så skall jag kunna det ordentligt. Inte perfekt eller till fulländning.
Renodlat fortsätter jag att fotografera ansikten till dess jag dör.
Lämna ett svar