Att vara anonym har i princip alltid varit möjligt. Med internet är det lättare, även om kontrollmyndigheter efter mycket efterforskande klarar av en hel del (tack gode Gud att de hittade pedofilen som försökte gömma sig bakom en redigerad bild). Men som vanliga internetanvändare har vi svårt att röja identiteter.
Jag personligen har svårt för ”åsikt utan ansikte”. Jag vill veta med vem jag talar och vem som tycker. Det är ett problem med alla tyckare – tyckare har vi haft i alla tider – men om de är ansiktlösa, vet i alla fall inte jag var jag skall fästa ögonen.
Jag är inte ute efter någon särskild, utan tar upp en av SR P1:s Spanarnas poänger i det senaste programmet. Andelen anonyma insändare på tidningarnas debattsidor ökar.
Vad är vi rädda för? Att stå för åsikten? Hur bygger vi en demokrati med ansiktslösa åsikter? Vem vinner på det i längden? och slutligen en paranoid tanke: Tänk om den ansiktlösa
åsikten endast tillhör lobbygrupper och inte enskilda individer?
Vad tycker ni?
Lämna ett svar