Att komma i kontakt med språk är att glänta på en dörr till ett nytt rum. Idag har jag dristat mig till att skriva korta meddelanden på finska till finskspråkiga. Mest för att se om jag kan och att de förstår. Båda sakerna infriades och det ger mig glädje.
Jag har alltid varit svag för överföringen mellan olika språk. Varför kan en svensk säga på engelska ”I hit him hardly”, då han egentligen ville säga ”jag slog honom hårt”? Jo, därför att den svenskspråkige fortfarande tänker på svenska.
Att lära sig språk är att börja tänka på ett annat sätt. För mig har grammatiken var en ingång till tankesättet. Det är med en förväntansfull glädje jag tar mig än en ny grammatikbok, oavsett om jag kan språket eller inte.
Finskan har ett underbart kasussystem som berättar om riktningar, inte bara fysiska riktningar, utan om tänkemässiga riktningar. Om jag säger ”jag förbjuder dig att göra det”, så måste jag säga ”jag förbjuder dig från att göra det”. Handlingen påverkar inte bara ett ord, utan hela satsen.
Det gäller att tänka rätt. Jag älskar det.
Lämna ett svar