Liksom många andra berörs jag illa av den uppblossande konflikten som pågår i Gaza. Jag kallar det en uppblossande konflikt istället för krig har det väl varit hela tiden, bara mer eller mindre intensivt.
Många verkar tro att kristna skall stå på ena eller andra sidan, antingen för Palestina eller för Israel. Vissa kretsar menar att kristna skall stödja kristna – dvs de kristna palestinierna – andra menar att kristna skall stödja Herren Jesus ursprungsfolk, judarna.
Jag måste bekänna: jag är en Israelvän. Jag stödjer alla som vill upprätta fredsriket. Jag ropar tillsammans med alla dem som hörsammar profeten Sakarja:
Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla, dotter Jerusalem! Se, din konung kommer till dig. Rättfärdig är han, seger är honom given. I ringhet kommer han, ridande på en åsna, på en ung åsnehingst. Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim, alla hästar i Jerusalem. Krigets vapen skall förintas. Han skall förkunna fred för folken, och hans välde skall nå från hav till hav, från floden till världens ände. (Sakarja 9:9-10)
Att staten Israel skulle vara ett tecken på gudsfolket Israel. Bort det! Det är absurt. Jag kan inte för mitt liv hävda en sådan sak.
När jag förde det resonemanget på tal för några veckor sedan, blev jag anklagad för att vara ersättningsteolog, dvs att jag skulle anse att det judiska folket inte längre behövdes. Det jag däremot sade var att jag tror att de som tror på Jesus Kristus inte behöver någon annan att förtrösta sig på.
Vi kristna skall tacka judarna för deras tro och för att de förde Jesus till oss, men vi behöver inte tro att deras nuvarande folk har rätt i alla lägen för att Jesus föddes bland dem.
Låt oss istället kämpa och be för fred i Gaza och i världen!
Lämna ett svar