När jag ställde mig med de andra visste jag att det skulle bli trångt, varmt och till slut svettigt. Det blev det, men det var värt varje minut på festivalen Peace&Love i Borlänge. Jag klämde mig fram till de främsta leden och där var all personlig integritet som bortblåst.
Konserten med Sex Pistols var kvällens höjdpunkt och det tyckte också många många andra. Att se och höra ett band som varit mångas hopp under svåra tider är stort. Man kan ha synpunkter på bandet, men de var den stora starten på punken.
Punkens ideal är lov värda: att tänka själv, att ta ansvar och att reagera.
Säga vad man vill om John Lydon (Johnny Rotten), men showen var hans. De andra är bifigurer i en värld gjord för honom.
Men ikväll har jag också sett andra saker i punkens periferi: många armar med tydliga märken efter egengjorda skärsår. Punken samlar människor som inte bara tänker, tar ansvar och reagerar. Punken samlar människor som söker och är på väg och vägen kan ibland bli smärtsam. På det sättet har punkrörelsen och kyrkan mycket gemensamt.
Lämna ett svar