På fredag är det begravning inom familjen. Liksom alla begravningar finns det en anspänning inför den här. Min frus mormor avled tidigt i år efter 68 års äktenskap. Hennes make lever kvar och sörjer sin hustru djupt.
Jag är spänd inför begravningen och tycker liksom de flesta att det skall bli skönt när den är över.
Min frus mormor var noga med att se alla som kom in i hennes hus. God mat och många kaksorter bjöd hon på. Ingen skulle glömmas och inget skulle förfaras. Vi var ofta mätta och nöjda efter att ha varit där. Men hennes kärlek var såklart större än förplägnad.
Det märktes att hon var uppväxen i frikyrklig miljö, men hade inga problem med att vara i vilket samfund som helst. Kärlek var hennes kännetecken och ville omsorg och omtanke om nära och kära.
Giv, O Herre din frid och låt ditt eviga ljus lysa för henne!
Lämna ett svar