Det spelar ingen roll vilket språk jag läser på. Jag kommer inte igenom texten om jag inte får reda på textens grammatiska och syntaktiska struktur.
Idag försökte jag läsa en bibeltext på finska, närmare bestämt Matteus 6:9-13, mer känd som bönen Fader vår eller Vår Fader i den nya översättningen. Jag tragglade igenom texten, men dess verkliga innehåll kom jag inte till. Jag stannade vid formerna och strukturen i texten. Jag bara måste veta hur texten är uppbyggd!
Jag har en föreställning om att grammatik och syntax – dvs. ordningsföljd och meningsbyggnad – döljer något som ger innehållet liv och en djupare mening. I mitt examensarbete fann jag just detta och jag har ännu inte släppt tanken att finna en annan dimension i en text.
Min andlige fader berättade en gång – alldeles lycklig – om möjligheten av toner och harmoni som inte är hörbara för örat; han är musikaliskt kunnig och blir lyrisk över musik med harmonik som samspelar med motivet och idén till musiken.
På samma sätt tänker jag. Tänk om det finns dimensioner i livet som kan öppnas när som helst och jag får den där aha-upplevelsen, inte bara i språket, utan i stort.
Men nu sitter jag där med min text och inget uppenbaras om jag inte får veta hur just det här illativet kan tolkas.
Lämna ett svar