Efter sex dagars välbehövlig ensamhet kom familjen hem igen. Det var precis lagom. Jag började tröttna på ensamheten och det var skönt att se dem igen.
Idag har vi varit på Sagas dop. Efter ett kort dopfika begav vi oss till Kalmar och familjen Falk. Fem timmar i bilen och nu äntligen framme. Våra barn fann varandra snabbt. Allt gick bara bra.
Jag var rädd att jag inte skulle klara av en lång bilfärd pga smärtan, men det gick fint. Många tabletter och så var jag i toppform. Morgonen började däremot med en smärtsamt uppvaknande vid 6.20 och den smärtan varade till 8.00. Det tog alltså drygt en och en halv timme innan tabletterna verkade. Huvva!
Nu sitter jag och funderar på hur morgonen skall bli i ett nytt hus. Jag får väl surfa in på min väns hemsida, om allt blir för långtråkigt kl. 6 på morgonen när jag är ensam med smärtan.
Lämna ett svar