Stadens mörker ger mig en känslor av välbehag. När den elektriska belysningen konstruerar en bild av hur staden skall se ut, är det som att framkalla fotografier. Genom att punktbelysa delar av världen, framhävs detaljer som inte syns i dagsljus.
Det är ungefär som att predika eller skriva texter. Man sätter fokus på en punkt och borrar sig ned. Att ha ljus är att ha inflytande.
Mörkret däremot, ger ingen något intresse. I det positiva mörkret blir vi jämställda.
Lämna ett svar