Min arbetsvecka har ännu inte startat, men de fyra dagarna som ligger framför mig är smockfulla. Jag är trött redan när jag tänker på det. Tisdag och onsdag är arbete både förmiddag, eftermiddag och kväll; inte optimalt och inte som jag brukar arbeta. Men det gick inte att lösa på annat sätt.
Torsdagen ägnar jag åt skrivarbete (församlingsinstruktionen) och läsning som ligger på efterkälken. Fredagen är sorge- och festdag: begravning på förmiddagen och församlingskårsfest på tidiga kvällen.
Jag bär dock med mig en hel del energi från igår: högmässa i Kristinehamns kyrka. Jag sjöng ”Upplyft er hjärtan” och prefationen (inledningen till nattvardsbönen). Kyrkan har en enorm efterklang och det kändes bra att möta församlingen, både deras böner och deras blickar då brödet och vinet lyftes upp under orden ”gör detta till min åminnelse”.
Det är en välsignelse att leda en gudstjänst, inte för att få stå i centrum, utan för att vara så delaktig i det som händer. Jag gillar liturgi, eftersom jag vet vad den betyder. Liturgin har sin tydliga klang genom hela klangkroppen och det är skönt att jag aldrig fastnade för Pastoralinstitutets ord om ”att göra det som känns bäst”.
Alright veckan, här kommer jag!
Lämna ett svar