Fonografrullar

Jag har nyss lånat en skiva med folkmusik från Karelen, Ingermanland, Setuland. Musiken är utan instrument och inspelningen är skrapig. Fraserna upprepas med samma melodislinga och det är inte skönt att lyssna på i dessa mixningsfinputsningar. På bilden ser du två av runosångarna från Vitahavskarelen.

Ändå är det så vackert. Män och kvinnor som sjunger gamla tiders sånger, förvaltar traditioner som ingen kan. Om och om igen sjunger de de orimmade rader som dignar av parallellism och alliteration.

Synd att jag inte förstår vad de säger. Men det gör jag å andra sidan inte av den amerikanska smörmusiken heller. I det senaste fallet handlar det dock inte om orden utan kulturen. Här förstår kulturen, men inte orden.

En grupp från Finland firar i år sitt 25-årsjubileum och de förvaltar den karelska folkmusiktradition som kommer ur dessa fonografrullar. Värttinä kommer till Eskilstuna den 29 november och då skall jag vara där. Det blir roligt!