Nu har första veckan på min nya arbete gått och jag är trött, peppad och lite förvirrad. Det är svårt att smälta intryck, men jag har i alla fall förstått mycket mer vad som bör göras och vad som förväntas. Förväntningar är alltid svåra att smälta eftersom de tenderar att flyga högt upp i skyn, medan det som bör göras är lättare att hantera.
Veckan började med funderingar omkring relationen mellan teori och praktik, bön och handling. Det slog mig kraftigt att vi i Svenska kyrkan är så teoretiska. Bön blir sällan handling för att vi inte förstår vad vi ber om. Vi ber och sedan är det bra med. Vi strävar mot en längtan efter frälsning utan att omsätta det i praktik.
Idag hade jag hand om min första gudstjänst, en ekumenisk sådan. Missionspastorn predikade och jag begrep inte riktigt vad den egentligen handlade om. Eller också var den just så som jag menade i förra stycket: vi måste följa Jesus i vårt hjärta, men inte så mycket mer…? Jag förstod inte i alla fall. Det var många lösa trådar som inte knöts samman. Och jag hann inte heller diskutera den med honom.
Nåväl, nu skall jag snart koppla av denna kväll efter en trevlig eftermiddag med vännerna Ranås. Vi njöt av att byta däck på bilarna och äta god mat. På onsdag kommer det viktiga första kyrkorådsmötet att äga rum och då kommer det handla om Visnums församlings framtid.
Lämna ett svar