Under en tvåveckorsperiod har livet varit tungt. Jag har inte förlorat någon eller utsatts för elakheter. Världen går sin gilla gång med kriser, katastrofer, krig och kaosartade händelser.
I kyrkan avslutas i dag insamlingen för rent vatten. Palmsöndagen berättar med glädje om Jesus intåg i Jerusalem.
Jag är avtrubbad. Jag önskar att några känslor överhuvudtaget ville göra sig påminda. I väntan på annat, dricker jag te, åker rullskidor, läser finska och funderar på mfÖrSJ:s årsmöte. Barn och fru får tyvärr vänta.
Ändå händer det stora saker i vardagens stilla lunkande (kom ihåg/huomaa/nota bene: Tiden går långsamt för séra Jónatan och det har den alltid gjort). De närmaste månaderna bakåt och framåt i tiden hände och kommer det att hända:
- Jag har beslutat mig för att läsa in 15 hp finska innan höstterminen börjar.
- Jag kommer att avgå som mfÖrSJ:s ordförande.
- Om några veckor skall jag besöka Rom för första gången i mitt liv.
- Vår familj skall bygga ett nytt rum på huset.
- I sommar skall jag läsa finska tre veckor i Finland.
- Våren, min älsklingsårstid, är här.
I väntan på att jag lever, ber jag att få reservera mig. Glädje kan inte frammanas.
Lämna ett svar