Grubblande kåseri

Jag tänker inte skriva ett inlägg som en adventskalender. Däremot vill jag bjuda er på ett kåseri som jag skrev för en lokal tidning i Karlskoga. Kåseri är egentligen fel ord för denna text, men den duger på något sätt.

”Kort” sade räven om livet
Jag har bestämt mig: tiden går inte fort. Jag möter många människor som argumenterar för just detta: att tiden går fort. På midsommarafton kan man höra dem säga: ”I ett huj är det julafton”. Samma personer kan också säga att livet är så kort.

Då tänker jag på räven i Aisopos fabel. Räven försökte nå de goda bären i träden. Han nådde dem aldrig trots idoga försök och konstaterade lakoniskt att bären var sura. Rävens arbetsinsats ledde inte till något och det som var surt var snarare resultatet.

Kort, sade människan om livet. Måhända är jag för ung för att uppleva det så, men låt mig ändå vara Motvalls kärring. Jag upplever att tiden släpar sig fram, som en tonåring på väg till sitt livs tråkigaste lektion.

När jag var elva år, bestämde jag mig. Jag minns fortfarande den natten. Min familj hade just upplevt en separation och jag kunde inte somna. Det slog mig att livet var dyrbart, trots att det då var jobbigt. Varför sova, när någonting hände utanför? Så jag bestämde mig: tiden går långsamt och jag hinner att göra det jag ska.

Om nu tiden släpar sig fram, måste du, käre läsare undra om jag har det jag tråkigt? Du ser kanske framför dig att mitt liv är som ett alltför försenat tåg som aldrig kommer eller kö i mataffären som aldrig rör sig. Men nej, den långsamma tiden gör inte livet tråkigt. Att tiden går långsamt är inte ett problem; just den tankeinställningen gör att jag hinner att göra det jag ska. Jag hinner att uppskatta de flesta stunder.

Visst stressar jag; ibland går det sanslöst fort och slarvigt blir det. Jag är disträ och något förvirrad. Men inget av det har med tiden att göra, snarare min personlighet.
I helgen påpekade en kär vän att tidsuppfattningen har med korttidsminnet att göra. Ett barn som upplever något nytt, använder stor kraft för att behandla händelsen. Det händer mycket i barnets hjärna under kort tid. En erfaren människa upplever samma händelse på samma tid, men fortare, eftersom hon kan föreställa sig vad som ska ske.
Det är mitt usla minne som gör tiden så långsam. Skulle jag komma ihåg mer, skulle tiden kanske gå fortare och jag skulle leva mindre.

Jag väljer inte att glömma saker, men jag väljer kanske att se på varje händelse som ny. Jag har valt att hantera livet på det här sättet. Livet kan jag inte styra, men påverka. Livet och tiden är Guds gåva och jag har makt att påverka dem.