Hen

Med risk för att vara politiskt inkorrekt: jag är stolt att vara man och jag vill att ni härmed endast säger han, hans, honom och andra mansbundna termer när ni talar om mig.

Tidningen Språk tar upp frågan om de könsneutrala pronomina hen, hens, och henom och konstaterar att endast en tredjedel av världens språk är könsbundna, däribland alla de indoeuropeiska språken (majoriteten av Europas språk). Finska gör inte skillnad på han och hon, utan har ordet hän. Där är det sammanhanget som avgör personens (grammatiska) kön.

Jag gillar inte hen och tänker inte använda det, men inser att det har ett användningsområde bland transpersoner. Alla människor är lika värda oberoende kön, men får just sin originalitet pga könet. Därför är han och hon en komplimang, oavsett vad det biologiska könet är.

Särdrag är det unika hos människan, och jag vill inte ändra svenskan för en politisk tendens: att vilja utplåna könskillnaderna.