Igår träffade jag en ung finsk kvinna som bara har bott drygt ett halvår i Sverige. Hon berättade med entusiasm och intensitet om den finska identiteten.
Kort sagt kommer jag att lära mig mycket under dagar som kommer. Den forna östra delen av det svenska riket har en annan kultur. Språket är ofta bara en yta jämfört med den underliggande kulturen. Det är därför så många teologie studenter tycker att det är jobbigt att läsa grekiska och hebreiska. De måste kastas in i en helt ny värld, inte bara en utan två gånger. Det mervärde de får är nycklarna till nya världar, till andra tankesätt.
Hur man sedan hanterar detta är helt olika: en del fastnar i då, andra struntar i då och fokuserar helt i nu, ytterligare några hittar tillämpbara delar från den ena eller andra kulturen och låter resten vara. Jag anser att alla texter har ett syfte. Det gäller bara att begripa varför de har skrivits och hur de kan användas.
Finsk kultur har också ett tillämpbart område och ett som jag kanske inte alltid i första hand begriper, men det får lösa sig efter hand.
Lämna ett svar