Här är mitt senaste kåseri till Karlskoga-kuriren, publicerat i helgen. Säg gärna vad ni tycker om det.
”… och så levde de lyckliga i alla sina dagar”. Musiken slog mig i ansiktet. Pampigt, ståtligt och romantiskt förkunnade den att allt är återställt. Hon och han fick varandra efter många strider.
Samma slut är det i en action-film. Bombastiskt står hjälten inför kämparna och solar sig i glansen av sina dåd. Musiken spelar avslappnande, som om all ondska var borta ur världen.
De lyckliga sluten lägger allt på plats. Den förut stormiga konflikten har funnit ett slut, en ny vändning och du som publik kan pusta ut.
Jag däremot älskar filmer med olyckliga slut. Det finns inget som är så tröstande. Jag är inte det minsta sadistiskt lagd, tvärtom. Jag gillar bara inte den kompletta idyllen, som när allt blir som man vill. Jag vill bli omskakad.
Så börjar jag tänka. Vad är det jag har sagt? Någon frågar mig: vill du bara att alla skall dö på slutet, så blir du lycklig?
Kyrkans berättelse har ett olyckligt och ett lyckligt slut. Den slutar med döden, men den börjar också med döden. Huvudpersonen, hjälten i berättelsen dör precis som när spänningen är som störst. Jag kan verkligen se framför mig hur lärjungarna lommade hem med hängande huvuden. Jesus hängde på korset och var död. Det skulle aldrig hända i den lyckliga filmens värld. I filmen skulle han befrias från döden på korset och återkomma som ”King of all goodness” eller någon annan svulstig titel.
Sedan händer det. På tredje dagen hittar kvinnorna graven tom och en ängel meddelar att Jesus lever. Utan några överdrifter – som det finns i en amerikansk storfilm – står Jesus upp mitt i livet och den här gången finns inga onda makter. Jesus blir inte den kung som många hoppas och sparkar ut förtryckarna. Han lämnar människorna och lyfts upp till himlen. Men han efterlämnar ett hopp och en hjälpare.
Säga vad man vill om berättelsen om Jesus, men den är inte långt från en amerikansk hjältefilm. Filmer med lyckligt slut ger människor hopp om att allt skall bli som det var. Filmer med olyckligt slut ger mig hopp, eftersom den får mig att fundera på fortsättningen: vad händer sedan?
Så är det också med den kristna berättelsen som har ett olyckligt och ett lyckligt slut. Ibland kan berättelsen kännas märklig och orimlig: Jesus uppstår från de döda och talar om en Gud som vill rädda oss från det onda. Men den berättelsen ger många människor hopp – även mig. Det finns något bortom den här världen, där så många lever ett olyckligt liv.
Genom olyckliga slut kan vi hitta fröet till en annan lycka.
Lämna ett svar