Jag är kär

Eilen kävin Eskilstunassa kuunnellakseni Värttinää. Olen rakastunut.

Igår åkte jag till Eskilstuna för att lyssna på Värttinä. Jag är kär.

Värttinä har jag lyssnat på sedan 1998, då någon gav mig en platta i handen – måhända det var min fru, hon gjorde sin praktik på Lunds stadsbibliotek – och rösterna gick rakt in i hjärtat.

Tänk dig att du samlar tre eller fyra kvinnor som har ungefär samma röstintervall och låter dem sjunga vasst, skrikigt och med stort staccato. Tänk dig att du samlar ett antal herrar med olika bakgrund som kompar dessa med ett stort antal instrument. Sisådänne! Värttinä.

Jag satt på tredje raden och det kändes som om de spelade för mig, endast för mig. Tusentals stavelser levererades under kort tid. Intervallerna var skärande, men rena. Jag njöt. Jag förstår inte ett ord vad de sjunger, men å andra sidan har jag aldrig lyssnat särskilt noga på sångtexter. Intensitet går inte att skriva om. Njut själv eller stäng av.