Efter många dagar med huvudvärk och stillaliggande börjar jag återvända till verkligheten. Jag har inte gjort särskilt mycket, men funderat en hel del mellan sovstunderna och filmtittande. Min käre vän filmrecensenten kom förbi med minst tio filmer. Tack Ulf!
Än så länge har jag bara sett tre, men blivit väldigt besviken på två: ”Den bästa av mödrar” (finsk-svenskt drama) och ”Sunshine” (engelskspråkig sci-fi).
Idag lever jag och kunde till och med prata i telefon en halvtimme. Jag har lekt och läst med mina barn och jag har luftat hydroforen i pumphuset. Det är fantastiskt. Dessutom börjar ischias-smärtan avta på ett otroligt sätt. En tradera-försäljning håller på att gå med storvinst och jag planerar att köpa en kompressor.
Varför skriva all dessa banaliteter? Jo, för att jag skall förstå att livet är så värdefullt, stort som smått. Vännen i telefonen frågade mig om jag aldrig tänkte på att det kunde ha varit en hjärntumör. ”Nej”, sade jag, ”varken under undersökningen eller i efterhand”.
Livet är härligt. Jag skall strax gå och lägga mig för att sova, om några veckor börjar jag på det nya arbetet, min fru är god, vacker och begåvad, likaså mina barn. Hm… det är fint.
Lämna ett svar