Jag när en dröm: att ställa upp i veteran-SM i tresteg, då jag är fyrtio år.
Ända sedan jag slutade hoppa för tio år sedan, vill jag göra det igen. Längtan att få ta de tre långa stegen och landa i gropen. Jag kan faktiskt inte beskriva vad det är som jag saknar.
Idag och i dagar som kommer kan jag inte se en ljusning. Ryggen ger bara smärta. Jag är stel som en gammal farbror på morgonen och smärtan i benen strålar ut ända till hälen.
Det är ingen stor smärta, men den påverkar hela rörelsemönstret. Att göra grundläggande spänststyrketräning är en omöjlighet.
Idag smärtar det mycket inombords, när jag ser glädjen i vad idrotten kan ge. Skidskyttet startar snart och jag deppar med disk och städ hemma.
Lämna ett svar