Hur sjuttsingen skall man uttrycka sig?
Går det att svara på en enkel fråga som ”hur mår du?”
Min mamma brukar berätta om en poet i Örebro som alltid gav motfrågan ”Vill du verkligen veta det? Eller frågar du för att vara artig?” Svarade man ja på den första frågan, talade han i fyra timmar utan uppehåll, och berättade om sin själs innehåll.
Skall man svara på frågan från ett personligt, sjukdomsmässigt, kosmiskt, samhällsanalytiskt eller andligt plan? Och varför inte som poeten: alla på samma gång, som om hela världen pågick just i min kropp och själ.
På ett sätt är jag och varje människa ett mikrokosmos. Det som händer i mig händer någon annanstans också. Det som gäller mig, gäller också för någon annan. På det sättet är vi inte unika.
Jag tror att varje människa är skapad av Gud och kan erfara frälsningen i sig själv. Jag tror också att skapelsen hänger samman. Det goda och det onda som händer mig påverkar alla andra.
Jag undrar så vad Gud skulle svara på frågan ”hur mår du?”
Lämna ett svar