I Karstens lilla bok ”Germanerna” – som jag upptäckte för 13 år sedan då jag skrev mitt specialarbete i gymnasiet – påvisar han att då två grannfolk har kontakt, tar den kulturellt eller politiskt underlägsna gruppen upp ord från den andra.
Han bevisar detta genom finskans många ord från urgermanskan t. o. m. 1000, genom germanernas många ord från latinet innan medeltiden, genom litauiskans många ord från tyskan fr. o. m. det tyska ordensherraväldets tid.
Den överlägsna folkgruppen ger namn till den andra gruppen från sitt eget språk (ex. de germanska namnen ester; folkgruppsnamnet ”germaner” är troligen av keltiskt ursprung och härstammar från den tid då keltiska folkstammar dominerade Centraleuropa), medan ett mäktigt eller mer ansett folk får namn efter någon gränsstam eller -folk (fi. Ruotsi, (Sverige )efter män från Ro(d)slagen, fi. Saksa (Tyskland) efter saxare som bodde i nordvästra nuvarande Tyskland, fr. Allemagne (Tyskland) efter folkgruppen alemannerna m. fl. exempel)
Med tanke på det massiva engelska inlåningen av ord till svenska: är vi verkligen så underlägsna, kulturellt eller politiskt att vi inte förmår stå emot engelskan och dess länders inflytande?
Lämna ett svar