Det var skönt att sätta sig i bilen och åka mot Grimetons prästgård, Göteborgs stift, Halland, att få koppla av från den långa hemmavaron. I fredags morse åkte familjen och kom hem ikväll.
Vi åt massor av god mat, var avslappnade i en skön, vacker prästgård, barnen lekte och hade i stort sett roligt och de vuxna tog det lugnt och gjorde inga åthävor.
Förutom förut nämnda aktiviteter hände följande andra saker:
- Jag kan inte släppa de nya låneberäkningarna från JAK medlemsbank. Jag räknar och räknar om och en gång räknar om för att lånen skall vara betalda innan 50-årsdagen samtidigt som de inte skall överstiga en månadskostnad på 9000 kr. Till slut märker jag en viss irritation över att jag sitter hukad över datorskärmen, ivrigt räknande. Jag slutar, men vaknar upp på lördagen efter att ha drömt om amorteringar hela morgonen, glad och lycklig, inte kallsvettig.
- Min vän kyrkoherden och jag njuter av krigsfilmen Okänd soldat (1958). Filmen inleds i någon märklig buskis-stil, men fortsätter med många dödar och enormt antal stridsvagnsbilder. Kyrkoherden njuter och kommenterar: ”Kör ryssarna omkring i tyska stridsvagnar? Vilken usel research!”
- Jag chockar min fru med att uttrycka en stark vilja att åka till Ullared. Hon kan ju inte veta att på Ge-kås parkering ligger Ullareds järnvägsstationshus, men det argumentet tror hon inte på, vilket också stämmer. Efter en snålinhandling av schampo, tvål, klädnypor och annat billigt för husstädning, konstaterar jag ledsamt att järnvägsvagnen framför stationshuset är borta.
- Sonen och husets son finner varandra och leker med jämna mellanrum. Dottern och husets dotter, som är drabbad av feber och vattkoppor leker mer ojämnt. Men dottern räddas av pärlplattor.
- Jag sjunger prefationen i Hunnestads kyrka och njuter av sånger från två skönsjungande flickor i trettonsåldern. Vackra klara röster!
Vi åker hem på 4 timmar och 45 minuter i sträck. Ingen har lust att gå ut och sträcka på sig. Nu är vi hemma och det är skönt att ta rast från vardagen.
Lämna ett svar