Nu är det några lugna dagar, och det är skönt. Sjukskrivningen kommer som balsam för själen och kroppen. Det är soligt ute och jag ägnar dagarna åt att träna kroppen, ta hand om barnen, läsa böcker, fundera över framtiden och annat hushållsarbete.
Det värsta med sjukskrivningen är att ge sig själv sprutor i magen: ta tag i magfläsket, sticka in nålen, spruta in Fragminet, låta sprutan sitta kvar i tio sekunder och sedan dra ut. Varken frun eller dottern är särskilt sugna att titta på. Tur att jag inte har diabetes!
Jag blev riktigt imponerad av biskop Esbjörn Hagbergs herdabrev ”Leva i försoning”. Inte för att det var det mest kompakta teologiska verk, utan för att det fanns en långtgående linje i varje kapitel. Han visste vart han är på väg och det kändes gott att läsa. Han lyfter blicken på oss som rotar runt i församlingsarbetets mylla och skitgöra.
Lämna ett svar