I lördags var det dags. Med ett femårsintervall har vi kalas, min fru och jag. Vi firar alltid jämnt.
Den här gången fyllde vi 70 år och många vänner dök upp. Ett enkelt sätt att ha kalas är att be dem komma med en enkel maträtt och vi står för stolar, bord, bestick och sällskap. Varför göra det svårt, när gemenskap kan vara så enkel?
Samma tanke: varför göra det svårt, när gemenskap kan vara enkel, utan krusiduller stämmer väl in som jag tänker en gudstjänst. Söndagens gudstjänst i Söderkyrkan hade en god karaktär och också den blev en lyckad fest.
Tack allesammans!
Lämna ett svar