Majdagen var behaglig och jag steg in i lägenhetshuset. Mötet med änkemannen inför en begravning skulle inleda en annan relation än den jag hade i tanken.
Jag blev bjuden på fika av en liten man, som ömsom log, ömsom grät. Efter en halvtimmes samtal ringde dörrklockan och in steg en stor, blonderad, vänlig och bestämd städerska.
Änkemannen blev så glad över att se henne och hon var som en vän till familjen. Jag var som slagen; hon hade en skönhet som få.
När samtalet var slut, frågade jag henne om hon ville vara modell. Utan tvekan kom det jakande svaret och här är hon, Milinda.
[Best_Wordpress_Gallery id=”11″ gal_title=”Milinda Muqa”]
Lämna ett svar