Jag älskar den stora finalen, och i år är jag imponerad över den höga standarden. Det fanns många bidrag som jag verkligen gillar, även om jag inte är någon popmusikälskare. Ett undantag: Ukraina!
Det har talats mycket om melodifestivalens dominans från östra Europa och grannlandsröstning. Visst finns det en viss kritik som är värd att tas upp, men grannlandsröstning… har inte Sverige, Norge, Danmark och i viss mån Island och Finland gjort det länge? För att inte tala om paradexemplet Grekland och Cypern!
Dagens Nerikes Allehanda, dagstidningen som jag gratis erhåller så länge som mina barns dagmammas man delar ut sina överblivna exemplar i min brevlåda, hävdar att östdominansen inneburit en höjning av låtarnas kvalitet och att de forna västländerna inte tar tävlingen på allvar.
Jag håller med, och vill dessutom hävda att väst inte tar nya kulturyttringar på allvar. Om vi tror att all nydanande musikkultur kommer från väst, inser vi inte vilken enorm kulturkraft som släpptes lös i och med Berlinmurens fall.
Mina favoriter i år var och är fortfarande
- Island: bra röst och vemodig rockballad (=ett stort plus i min värld)
- Slovenien: kombinationen opera och techno-komp gillar jag. Rösten var underbar
- Moldavien: jag gillar också denna röst, samt alla anslag till kvartstoner
- Finland: Tung låt med intelligent innehåll i texten. Se texten här
- Serbien: Fantastisk röst och oväntad och vacker melodi
Och på sista plats: Frankrike, Turkiet och så klart Ukraina.
Lämna ett svar