Nu skall jag på allvar inse att min kropp är den helige Andes tempel! (Den här meningen vill särskilt understryka att jag skall hålla bättre koll på vad jag äter och att jag har en övertygelse att jag delar min kropp med den Gud som skapat mig.)
Jag är inte det på något sätt, men jag har fått nog av småätandet, ostätandet, vindrickandet och godiskonsumtionen. Inget av det behöver jag; vindrickandet har jag berättat om tidigare. Tillsammans med en vän styrketränar jag varje måndag och torsdag, och jag väntar på att börja åka rullskidor, när ryggen är i form. Jag är väldigt stark rent fysiskt, men måste få känna att kroppen och magen skall må bra och inte behöva behandla massor av skräp.
Jag tänker mig själv och mitt hushåll som ett ekologiskt reningsverk, som inte skall släppa ut miljöfarliga gifter. Jag sopsorterar, komposterar, eldar allt trävirke själv (har möjlighet att slippa att köra det till återvinningscentraler), återvinner kompostjord i rabatterna. Då borde jag ju också inte dra in massor av skräp i min kropp, se till att den mår bra och fungerar.
Det stora problemet med vårt hushåll är de bensin- och dieseldrivna fordonen. Vi måste ta oss till och från arbetet, vi har två bilar och vi vet inte hur vi skulle lösa det just nu med att bara ha en bil.
Däremot behöver vi inte klippa gräsmattan. Just nu håller jag på att bli tokig på hur snabbt gräset växer. Jag måste klippa var fjärde-femte dag vår gräsmatta på 2000 m2.
Varför inte satsa på får eller getter som håller rent på åtminstone en del av gräset? Det tillför ju både näring till gräset och en och annan fårstek till oss.
Lokalt producerat får utan bensinförbrukning. Kanske skulle vi ha fårdragna fordon?
Lämna ett svar