Jag älskar min fru. Det finns inget annat sätt att säga det. Hon är verkligen en klippa i mitt liv. Dessutom är hon inte, hon blir. Hon blir vackrare, visare, mer åtråvärd, innerligare för varje dag. Men jag vill aldrig att hon blir vackrast, visast och så vidare. Vad skulle jag då ha att se fram emot?
Min fru är som en gammal ost. En ost är smakrik, innerlig och härlig att njuta av. Och jag vet att en ost bara blir bättre och bättre ju längre den lagras.
Idag har jag köpt en ost, som smakade himmelskt. Den får duga tills min fru kommer hem.
Lämna ett svar