Jag har en förkärlek för folkminoriteter, övergivna platser och historiskt mindre intressanta tidsepoker. Jag gillar helt enkelt de ställen i världen där ljuset inte nått och ingen uppmärksammar.
På samma sätt gillar jag de hemliga delarna i människors liv, de som ingen hört eller vet förut. Både min person och mitt prästkall är överens om att dessa hemligheter aldrig får komma ut. Jag är kanske en sorts samlare av dessa platser som få besöker. Glädjen att känna till dem räcker för mig.
I mina drömmar bor jag i ett avlägset hörn i Nordens skogar, där jag under mina vandringar träffar på människor med avlägset utseende, språk och kultur. Jag kommer aldrig att kunna flytta dit eftersom min fru aldrig någonsin skulle kunna bo ute i tassemarkerna.
Men på samma enträgna vis fortsätter jag att drömma om Karelen, Ódáðahraun, Malå kommun, Lojstahed, Livland eller Finnmarka. Någon gång lär jag se de ställen.
Lämna ett svar