Jag träffade idag den mest ensamma människa jag känner. Samtalet gjorde mig betryckt och jag lyckades inte vara professionell. Jag gick därifrån med en stigande känsla av… ensamhet… eller risken för att själv bli det.
Samtidigt längtar jag ofta efter att vara ensam, och det känns som om jag skulle må bra av det en stund. Min ensamhet skulle ungefär vara som den här människans.
Tänk att det är så kort avstånd mellan god och dålig ensamhet.
Lämna ett svar