Narkosen – en påminnelse om döden?

Narkosläkaren på Universitetssjukhuset i Örebro sade att när narkosen tar, dröjer det cirka femton sekunder, sedan sover jag. Efter ytterligare femton upplevda sekunder är jag vaken. Dessemellan märker jag ingenting.
Måhända döden är så. Jag tänkte mycket på den igår. Den tid vi är döda upplevs kanske som femton sekunder och sedan kommer det eviga livet, om det nu finns på det sättet vi föreställer oss och hoppas på.
Kanske är det eviga livet något totalt annorlunda. Kanske är det eviga livet den eviga vilan så många har längtat efter: att få undslippa smärtan, ondska, olycka, synd. Tänk att få vila från den.
Själv föreställer jag mig det eviga livet som en total närvaro i motsats till döden och det absoluta intet och den absoluta frånvaron. Helst skulle jag vilja att det eviga livet var en fantastisk järnvägsresa i nya obygder, där det ständigt spelas ny folkmusik.