Ibland känner man att det bara stämmer. Idag gjorde det det. Vi firade gudstjänst i Kräcklinge kyrka och alla deltagare kände sig behagliga och glada till mods efteråt. Barnkören tog i för allt vad de var värda, dopbarnet skrek nästan hela tiden, nästan alla tog emot bröd och vin, den 18-åriga vikarierande kantorn var duktig osv.
Det var ett oerhört roliga människor att arbeta med, och jag kände mig nöjd, trots att rösten inte riktigt var med mig. Jag var inte alls på hugget när jag kom dit, men var glad efteråt.
Nu väntar jag på inspirationen: en ansökan skall skrivas, bröd frysförpackas, hemsidor skapas… äh.. jag läser min senaste bok: Comparative Indo-European Linguistics. Jag älskar ljudlagar!
Lämna ett svar