När kantorn gav mig de första tonerna på gudstjänstens avslutande benedicamus, gav hon en underliggande mörk ton, ett mörkt e som kontrast till det ljusa h:et som lyfte allt. Jag blev glad och kunde sjunga ut.
En annan vacker detalj är esset som läggs till i prefationens del om ”med hela den himmelska härskaran”. Jag lyfts upp till himlen genom ett nytt ackord. Så skall musik skrivas. Texten skall lyfta musiken och tvärtom.
Lämna ett svar