Offentliga begravningar

stillsam fick mig att börja tänka. Han undrar bl. a. var alla präster är i debatten om tv-sändningen av Englas begravning.

Alla gudstjänster i Svenska kyrkan är offentliga. Alla gudstjänster överhuvudtaget skall vara offentliga. Det är min huvudtes.

Varje gudstjänst har moment av offentlig, personlig och privat karaktär. Varje gudstjänst präglas av bön och av bönens språk. Bönen i sig är offentlig, men bönens innehåll är alltid privat. Det som sägs mellan varje människa och Gud kan aldrig vara offentligt, men alla uttalade böner kan aldrig göras privata. Bönen är det moment i gudstjänsten som har alla de tre karaktärsdragen, offentlig, personlig och privat.

Gudstjänsten är ett sätt att knyta samman himmel och jord, Gud och människa. Gudstjänst är ett sätt att visa gemenskap mellan det begripliga och det obegripliga, mellan människa och Gud, men också mellan människor och Gud. Gudstjänst präglas av bön och närvaro.

Alla är välkomna till gudstjänsten, men gudstjänsten skiljer sig från en community eller diskussionsforum eller föreläsning. Det som sker, sker på plats med de människor som är där. Gudstjänsten är på plats platsen för det offentliga, personliga och privata. Medier såsom radio , tv och tidningar kan aldrig till fullo förmedla en gudstjänst som helhet.

En begravning har alla tre karaktärsdragen, men en slagsida åt det privata. Det är tillfället då vi offentligen tar avsked, även om många sörjande gör det gradvis. I begravning talas om hoppet, om Guds nåd, om Guds storhet som räcker då allt annat brister. I den nåden och närvaron skall ingen annan spionera. Vi kan aldrig veta en människas inre, men om vi tror att utsidan speglar en del av insidan, blir det väldigt tydligt att en begravning visar upp det privata offentligt utan att kunna bemöta det.

Kort sagt: jag tycker att begravningar i allmänhet inte skall ut i medierna och i synnerhet inte Englas begravning. Det finns andra saker att ta hänsyn till än det nationella intresset i mordet på en liten flicka: hur tar den tv-tittande delen av befolkningen åt sig av detta? vad gör man om man vill delta i avskedet och sorgen, men inte i tv? vad blir konsekvensen av att en ovanlig händelse kablas ut i världen?

Jag är rädd för rädslan sprider sig. Jag är rädd för att medier får fritt spelrum i våra privatliv. Jag är rädd för att vi tror att våld är en del av vardagen. Det är den inte, men vi som tänker positivt har svårare för var dag att hävda motsatsen i kontrast till kvällstidningarnas tablåer och numera public services tilltänkta sändning.