Den senaste tidens inlägg har varit av en banal karaktär. Det insåg jag idag när jag firade gudstjänst. Förbönen var inte särskilt speciell, men den fick mig att inse att jag försummat tanken på och bönen för en annan värld än den jag lever i.
Förbönen som bön för andra har verkligen sin plats i gudstjänsten och i det dagliga livet. Nu går jag och lägger mig omruskad.
Lämna ett svar