Trots deras tvivelaktiga moral och bakgrund sätter de ändå fokus på en grundläggande rättighet i Sverige: att det fria ordet skall få verka. Det går inte att begränsa människor från att dela allt som har med mänsklig kommunikation att göra. Hur skall ett land kunna stoppa ett globalt fenomen?
Jag försvarar inte upphovsrättsbrotten som hela tiden begås. Kulturen har begränsade tillgångar och lär inte få mer medel genom en fri och intäktslös marknad.
Men Piratpartiet hänger trots allt samman med thepiratebay.org och där blir det problem rent känslomässigt och innehållsmässigt.
För oss som har läst den juridiska korrespondensen på sidan ser att företagen och organisationer som kräver att deras material skall tas bort, bemöts med hånfulla kommentarer. Visserligen har de rätt, när de säger att de inte lagrar upphovsrättsskyddat material, men de bryter mot en annan regel: artigheten. Genom deras sätt hör jag samma tongångar jag har sett på andra sidor, där musik, film och dataprogram har delats ut gratis och olagligt. Tonen är rå, tonårsaktig i dess värsta bemärkelse och uppnosig.
Jag tänker inte rösta på Piratpartiet av två huvudanledningar
- De är ett enfrågeparti i grunden och det lär ta ett bra tag innan de engagerar sig i frågor som socialförsäkring, utrikespolitik och -diplomati och skattefrågor.
- Jag upplever att de har en dold och – paradoxalt nog – tydlig agenda. Vem är egentligen deras presstalesman, den som öppet vågar tala för partiet eller den anonyma rösten på thepiratebay.org?
Samtidigt som dessa diskussioner finns i allmänna medier, har jag min egen pirat hemma. Han är fem år och är lycklig över sina vapen, men vill på intet sätt skada någon annan.
Lämna ett svar