Än så länge har jag inte engagerat mig politiskt, och jag tror inte att jag kommer att göra det heller.
Det händer ofta att kyrkorna anklagas att driva en driven politisk agenda: fördomsfullt blir präster och församlingsbor kallade kommunister och kristdemokrater, när de egentligen röstar som som folk i allmänhet.
Jag blir dock irriterad när man tror att man som kristen endast kan rösta borgligt eller endast socialistiskt, som om kristendomen endast hade värdekonservativa eller revolutionära idéer. Det finns möjlighet att tolka kristendomen så, ja, men inte endast.
Ännu mer retar det mig när religiösa inte får ha politiska uppfattningar, utan bara hålla sig till det de kan.
Jag vet att det är laddat med politik och religion, men det betyder väl ändå inte att troende fromt skall blicka mot himlen i väntan på det eviga livets fullbordan?!?
Alla människor, oavsett tro, skall få uttrycka en politik, vare sig den bygger på halsstarrig fundamentalism eller genomtänkt humanism eller vad du än kan tänka dig.
Jag tänker åtminstone fortsätta propagera för allas rätt till att vara politiska, även om de tror eller inte. Alla har vi en dold agenda, som vi hoppas på, eller hur?
Lämna ett svar