Min bror hävdar med bestämdhet och rätta att alla böcker om vägfordon är propaganda. Varför finns det så få seriösa barnböcker om järnvägstrafik och vikten av att åka tåg?
Förutom att han och jag är riktiga järnvägsnördar, är frågan rätt ställd. Hur kommer det sig att den enda gången tåg kommer på tal i en barnbok är det ett ånglok? Ångloken innehåller en nostalgisk komponent, men elloken är vida överlägsna i allt.
Skulle ångloken finnas kvar som drivkraft i dagens järnvägsnät, skulle miljöbovar som kolbrytning och järnvägens underlägsenhet jämfört med den energisnåla vägtrafiken vara heta samtalsämnen. Om nu järnvägen hade funnits kvar pga ineffektiviteten.
Här är för övrigt en lista på andra (barn)böcker om järnväg.
Lämna ett svar