Huvva! Vilken socialisering. Jag är mör efter en dag med 12 timmars ständigt pratande. Det är trevligt med vänner, men efteråt ropar sängen mitt namn vilt och genomträngande.
Mina barn somnade fullständigt utmattade i bilen kl. 21. Det sista jag hörde i vaket tillstånd från dem var att Linn ville hem till mamma i Närke och att Emmanuel var ”Tottesugen” (dvs min morbror).
Imorgon (läs idag) nya färder på Skånes slätter: prästflickan, kyrkoherden och taxiarbetsgivaren. Jag ser fram emot det!
Lämna ett svar