I morse gav Gud sig till känna mer än vanligt. Jag hade oroat mig för palmsöndagens predikoskrivande, men på vägen till jobbet lyssnade jag på min ständige kompanjon i bilen, SR P1. P1 morgon handlade just då om den nya filmen om karmeliternunnan som har premiär imorgon. Nunnans pappa gav en väldig fin bild om hur det var att ”förlora” sin dotter till ett kloster.
Reportaget och intervjun (lyssna här, du måste ladda ned RealPlayer) fick mig att inspireras till predikan utifrån den tidiga hymnen i Fil. 2:5-11, som tar sin utgångpunkt från att Gud avstår allt (eller ”tömmer sig själv” som det faktiskt står i texten) som konsekvens på sin mänsklighet.
Lämna ett svar