Erica Mårtensson sprang semifinal på 400 m häck i går. Den fd längdhopperskan Erica Johansson kommenterade syrligt i TV att hennes insats inte var så lysande som kommentatorn ville framställa. Erica Mårtensson har inte varit en talang i unga år; hon har arbetat sig stenhårt fram till resultat.
En annan svensk, Carolina Klüft vann sin gren sjukamp och har visserligen kämpat för sina resultat, men har en gudabenådad talang. Hon har vunnit tre VM-guld och är bara 24 år.
Det fick mig att tänka till. Är en människa statisk eller dynamisk, dvs finns det redan platser som vi har att fylla utan större ansträngning eller måste vi förändra oss kraftigt för att fylla platsen? De människor som inte når framgång med vad det än månde vara, är de bara på fel plats eller arbetar de för lite för att passa in?
I affärsvärlden finns liknande exempel. Jonas Birgersson med Framfab hade ett flyt, då han med sina visioner kastade sig in i branschen i rätt ögonblick.
Jag vill egentligen inte ha mitt eget svar, utan vill mest veta hur ni andra tänker.
Lämna ett svar