Stopp

Ibland tar det bara stopp. Jag har inte orkat skriva här på några dagar. Det är som om värmen snarare blockerat mig än inspirerat mig.

Ischiassmärtan är värre än vanligt och det är ett helsike att stiga upp på morgonen. Jag längtar till dess att medicinen börjar verka, så att värken försvinner.

Det har tagit emot att skriva verksamhetsberättelsen för mfÖrSJ. Jag kommer inte på vad jag skall skriva och det tar emot att skriva det enkla dokumentet.

Predikan är svårskriven. All gruppverksamhet blir en börda.

Jag önskar att någon bara tog tag i mig och sade: ”det här går bra. Du klarar det fint. Du är den som gör det här bäst. Upp med dig!”

Det lättar väl snart, hoppas jag.