Vaknade på den sura sidan idag. Magen bråkade. Osten var menlös, smakar bara salt och fett. Det regnar ute. Ett tackkort från i somras benämner en vigsel som en ceremoni, usch! En vigsel är mer än så.
Det som hjälpte mig att vakna var Tove Janssons ”Pappan och havet”. Vemod gör mig på gott humör och böckerna om muminfamiljen är surhetsmotverkande. Som kalk för en sur sjö.
Surt
av
Etiketter:
Lämna ett svar