Jag kom ihåg att jag var på ett Taizé-möte 1995 eller 1996 i Lund. Alla bänkarna i domkyrkan var borta. Så var det inte idag i Olaus Petri kyrka
Jag satt bredvid ett gäng som sjöng Taizé-sångerna på teckenspråk. Rörelserna är så vackra…
Men tyvärr så berörde inte något av mig i dag. Tankarna var på annat håll. Bönen ville inte gå djupt utan upprepade vardagens bekymmer. Guds öron måste vara slitstarka.
Jag träffade lite folk som jag inte sett på länge: Mattias, Henrik, Anders.
Lämna ett svar