Ibland avundas jag Kalles pappes fantasi i Bill Wattersons serie ”Kalle och Hobbe” (eng. ”Calvin and Hobbes”. Värt att notera är att den svenska översättningen helt missar att tigern Hobbes har sitt namn från den engelske filosofen Thomas Hobbes. Om han var fantasifull vet jag inget om.) Kalles pappa lyckas med konsten att fortsätta ett resonemang utan att vika från ståndpunkten att han kan ha fel. Det är beundransvärt… korkat i det vardagsliga livet.
Här får ni en dialog mellan Kalles pappa (P) och Kalle (K):
Kalle: Pappa, varför är alla gamla fotografier svart-vita? Hade man inte färgfilm förr?
Pappa: Jodå. Det är färgbilder. Men världen var svart-vit på den tiden.
K: Bergis?
P: Ja, världen fick inte färg förrän på trettiotalet och då var den ganska konstig.
K: Vad konstigt.
P: Verkligheten är konstig ibland.
K: Men varför finns det gamla målningar i färg om världen var svart-vit?
P: Många konstnärer var sinnessjuka.
K: Men hur kunde dom måla i färg då? Deras färger kan ju inte ha varit annat än gråa?
P: Javisst, men dom fick färg som allt annat på trettiotalet.
K: Varför fick inte de svart-vita fotografierna färg, då?
P: Dom var ju färgbilder av svart-vitt.
Lämna ett svar