Tanketorkan drabbar mig igen. Det är så svårt att koncentrera sig på viktiga saker, när allt oviktigt bultar på dörren.
Å andra sidan vill jag ut och träna, men har fått träningsförbud, rörelseförbud, lyftförbud, snickringsförbud av sjukgymnasten. Dessutom har jag läst bloggen ”På väg, alltid på väg” som så bra beskriver glädjen att få röra på sig.
Predikan på söndag handlar om döden och livet. Det borde vara mitt älsklingsämne, men det står still. Puh… Döden – i form av mig – och livet – i form av alla vanliga människor som kan röra på sig normalt.
Lämna ett svar